myfanfiction

Kapitel 3: Harry Potters pov.

Harry läste Albus brev och skrattade. Han hade inte längre något emot familjen Malfoy även om de inte var hans favoritpersoner. Harry visste att Draco och hans föräldrar förändrats redan innan Voldemort dog. Lucius och Narcissa hade insett att deras sons liv var viktigare. Harry räddade livet på Draco två gånger under kvällen då Voldemort dog och Narcissa hade räddat livet på honom. Det skulle han alltid vara tacksam över precis som Draco nu var tacksam för att Harry räddat honom. Även fast familjen Malfoy har bakgrund som dödsätare kunde inte Harry hata dem längre, skärskilt inte Dracos son, han levde ju inte ens när dödsätare existerade.

Även fast Harry lyckats förlåta Maloys hade inte Ron och absolut inte hans svärfar Arthur gjort det. De avskydde dem precis lika mycket som om de fortfarande varit dödsätare.  Det var därför Harry skrattade. Han tänkte sig Rons ansikte när han fick reda på att han egen dotter var vän med en Malfoy. Hermione skulle definitivt vara okej med det och skulle förmodligen tvinga Ron till att vara det också, men det skulle inte bli lätt.

”Vad skrattar du åt?” Ginny hade kommit in i rummet. Hon såg frågande på honom och sträckte sig efter brevet. Harry gav det till henne

”Det är från Albus. Han skrev…”

”Tyst jag läser” avbröt Ginny och han tystnade. Hon satt sig ner på en av stolarna som stod runt det avlånga köksbordet. Köket var litet med stenväggar och stengolv, köksbänken var i mörkt trä och på golvet låg en sliten matta, på väggen mitt emot köksbänken fanns en öppen spis där de brann en liten eld. Köket såg gammal och slitet ut men det var fint på sitt sätt. När Harry och Ginny byggt huset hade de gjort det så med flit. Han gillade att ha det så. Det påminde honom om Hogwarts och kråkboet på samma gång, de två platser han gillade bäst som barn. Huset var inte så litet som det såg ut från utsidan. I hallen fanns trappen som ledde till övervåningen. Om man ställde sig vid foten av den och uttalade trollformeln subsidunt sjönk trappen ner och blev i stället en trappa som ledde till en mycket större våning under dem. Bara en liten bit bort bodde Ron och Hermione. Lily var där nu och lekte tillsammans med Hugo. Ginny och Harry var inbjudna till middag senare på kvällen.

”Oj kära nån då. Ron kommer inte bli glad” Sa Ginny med ett ironiskt tonfall, när hon läst klart brevet. De skrattade tillsammans.

Klockan 6 började Harry och Ginny gå den korta sträckan till Ron och Hermiones hus. Det var varmt ute och solen var på väg ner. De knackade på dörren och Hermione öppnade. De kramade om varandra som de alltid gjorde även fast de träffades minst en gång per dag eftersom de alla hade samma arbetsplats, trolldomsminesteriet. Harry var avdelningschef för aurorerna, Ron jobbade som auror och Hermione jobbade på avdelningen för upprätthållande av magisk lag och ordning.

”Välkomna. Ron är inne i köket så vi kan väl gå dit” sa Hermione och pekade mot köket. De gick in dit tillsammans och pratade en stund om jobbet och om barnen. Vid middagsbordet kom barnen åter igen upp som samtalsämne.

”Jag hörde från George att Fred hade sagt till honom att Rose och Albus hamnade i Gryffindor!” jublade Ron

”Ja vi fick reda på det idag när vi fick ett brev från Albus” sa Harry

”Jaha. Jag antar att pojken Malfoy hamnade i Slytherin då. Det var ju verkligen tur, jag hoppas bara att han lämnar våra ungar ifred”

”Scorpius hamnade i Gryffindor” sa Ginny snabbt. Harry sparkade till henne under bordet ”Ooops, Men vadå han skulle ju fått veta i alla fall” fortsatte hon.

”Va! Hamnade en Malfoy i Gryffindor! Det är inte möjligt! Det måste ha blivit något fel. Hatten måste ha tagit fel. Men om jag talar med Professor McGonagall så rättar hon säkert till det”

”Ron hatten har väl aldrig tagit fel förut? Om Scorpius hamnande i Gryffindor så är det säkert i Gryffindor han ska vara” Sa Hermione till honom

”Hmmp… Men han kommer säkert be att få byta elevhem snart. För ingen i Gryffindor kan väl tycka om honom?”

”Faktiskt så har Albus och Rose tydligen kommit ganska bra överens med Scorpius. I brevet från Albus stod det att de var bra vänner” sa Ginny

”Vid Merlins skägg, det är inte rätt!”

”Sluta nu Ron! Scorpius är säkert en jättefin pojke och han är säkert en alldeles utmärkt vän för våra barn!” Sa Hermione strängt till Ron och det fick tyst på honom även fast han såg tjurig ut resten av kvällen.