Albus Potter kapitel 2
Kapitel 2: Första dagen på skolan
Albus klämde sig ner mellan Rose och en annan flicka som presenterade sig som Miranda Farlow
”Hej sa Albus” till henne. Mitt emot honom satt Scorpius som log ett osäkert leende. Albus log tillbaka
”Bra jobbat kusin!” Skrek Dominique någonstans från andra änden av bordet.
”Ja bra jobbat!” instämde hans andra kusin Roxanne som gick i samma årskurs som James. Albus hade 9 kusiner varav 5 hade redan börjat på Hogwarts innan han och Rose gjort det, och alla 5 hade hamnat i Gryffindor. Nu var det bara Roses lillebror Hugo och hans lillasyster Lily som inte hade börjat på Hogwarts och när de väl gjorde det skulle säkert de också hamna i Gryffindor.
”Jag hade nästan hoppats att du skulle hamna i Slytherin så att jag kunde reta dig ännu mer än vad jag redan gör” sa James som inte satt långt bort ”Fast då skulle du ha blivit en skam för familjen och det vill man ju inte, så grattis i alla fall” fortsatte han glatt. När alla förstaårselever tilldelats ett elevhem gick Professor McGonagall upp till lärarbordet och ställde sig på sin plats. Albus såg på lärarna. I den högra änden av den satt Hagrid och bredvid honom satt Neville Longbottom, läraren i örtlära som var hans gudfar. Albus vinkade till de båda och de vinkade tillbaka. Han såg Professor Flitwick, som undervisade i trollformellära. Albus hade träffat Professor Flitwick förut. Sedan satt det lärare vid bordet som han inte hade träffat förut. Bredvid Professor Flitwick satt en gammal kvinna som var slående lik Professor McGonagall fast kanske ett par år yngre. En hög harkling avbröt allt prat. Alla tystnade och kollade på professor McGonagall
”Välkomna tillbaka till ett nytt år är på Hogwarts!” sa hon högt ”Och välkomna hit för första gången alla förstaårselever! Innan vi äter skulle jag vilja att vi tillsammans sjunger skolsången” Hon harklade sig igen och började sedan skriva ord i luften med hjälp av sin trollstav. Salen brast ut i sång.
Hogwarts, Hogwarts, Hoggy Warty Hogwarts,
Vare sig vi är gamla och flintis
Eller unga med skrubbsår på knäna
Var snäll och se till att vi någonting oss lär.
Med saker som är intressanta för oss
Behöver vi fylla vårt huvud och sinne
För nu är där tomt, ja, mest bara luft
Och fluglik och tussar av damm där inne.
Ge oss tillbaka allt det som vi glömt
Och lär oss sånt som till nytta kan bli,
Så ska vi plugga tills ögonen blöder.
Gör bara ditt bästa, och resten gör vi.
Det lät bedrövligt när alla sjöng med olika takter och melodier.
”Smaklig måltid!” Ropade Professor McGonagall och slog sig ner på sin stol i mitten av bordet. Albus vände tillbaka blicken mot sitt eget bord. Serveringsfaten framför honom fylldes med mat. Albus lastade sin tallrik med alla möjliga rätter och högg in. Ett spöke med pipkrage kom svävande mot honom. Det var nästan huvudlöse Nick, det visste Albus eftersom hans pappa berättat om honom. Nästan huvudlöse Nick klämde ner sig mellan Albus och Miranda.
”Nämen ser man på Albus Potter son till Harry Potter” sa han och dunkade Albus i ryggen ”Jag minns så väl när din far började här på Hogwarts. Han var så glad över att få slippa den hemska mugglarfamiljen Dursleys. Han blev mycket god vän med din pappa och mamma” fortsatte han och pekade på Rose ”Jag var faktiskt en av de första som talade med Harry här. Ack så okunnig han var inom magi men det blev det snabbt ändring på måste jag säga”
”Vadå okunnig inom magi du kan väl inte utföra magi över huvud taget” utbrast flickan som hette Miranda. Nick blängde på henne
”Ja men jag kan väl inte hjälpa att jag är död? Och föresten sa jag ju att det blev ändring på hans okunnighet. Sen ska jag be och få tala om för dig min kära flicka att när jag levde var jag en stor och mycket berömd trollkarl, javisst, Jag var oerhört skicklig med min trollstav” och så fortsatte Nästan huvudlöse Nick att berätta om allt han sett Harry Potter göra.
När alla hade ätit upp sina efterätter reste sig Professor McGonagall
”Jaha då ska ni snart få återvända till era elevhem men först ska jag påminna er alla, skärskilt förstaårselever att den förbjudna skogen är förbjuden att vistas i dag som natt!” sa hon och kollade strängt på några elever ifrån Slytherin. Ni får inte heller utöva magi i korridorerna mellan lektionstid. För er som vill söka till ert elevhems Quidditchlag är uttagningarna på Söndag, tiderna står på anslagstavlan i ert sällskapsrum. Då så … förstaårselever samlas med prefekterna från sitt elevhem. De kommer följa er dit. Resten kan gå” Den stora salen uttömdes snabbt. Kvar blev förstaårseleverna, Albus kusin Molly som tillsammans med en pojke som hette Primus Hebb var Gryffindors prefekter och prefekterna för de tre andra elevhemmen
”Okej Gryffindors elever kan följa med oss” Albus, Rose, Scorpius, Miranda och sju elever till började gå efter Molly och Primus upp för sju långa och jobbiga trappor. De gick flåsandes genom en lång korridor och tavlorna längs vägen pekade och viskade när de passerade. I slutet av korridoren stannade de och Molly sa
”Jag talar bara om lösenordet en gång. Den tjocka damen öppnar sig inte utan lösenordet, så
Ni som inte vill ni tillbringa nätterna här ute, spetsa öronen. Snigelslem” Sa Molly högt och tydligt. En tavla med en mycket tjock dam i rosa sidenklänning nickade svängde upp, bakom den fanns ett stort runt hål som de alla fick klättra igenom. Sällskapsrummet var ett stort runt rum med röda väggar där de hängde massa tavlor som vinkade dem välkomna. I den öppna spisen brann det en liten eld och på golvet stod det gamla mjuka fåtöljer. I en av fåtöljerna satt James och vinkade honom till sig. Flickorna följde efter Molly genom en dörr till höger och de andra pojkarna följde efter Primus genom en dörr åt vänster. Albus stannade kvar hos sin bror.
”Vad?” frågade han, James
”Jo alltså jag såg att du satt med Scorpius Malfoy vid maten och jag tycker inte att du borde umgås med honom” Sa han och tittade stängt på sin lillebror
”Nehe och varför tycker du det?” svarade han surt
”Men därför att han är en Malfoy såklart. Hans pappa har varit dödsätare och de är inte bra folk att umgås med. Han borde inte ens vara i Gryffindor, han borde ha hamnat i Slytherin”
”Jag umgås med vem jag vill! Hans pappa är väl inte dödsätare nu heller, det har han inte varit på nästan 20 år och pappa har till och med sagt att familjen Malfoy förnedrades när Voldemort dog. Sorteringshatten placerade Scorpius i Gryffindor för att den tyckte att han skulle passa in här, så tala inte om för mig vem jag ska umgås med eller inte, för det har du inte med att göra!” skrek han åt sin bror och vände sig om. Om de hade varit hemma hade Albus slängt sig över James, men han ville inte göra det på Hogwarts i fall att han skulle få straffkommendering. Så han fortsatte att gå och gick in genom samma dörr som de andra pojkarna hade gått in genom. Han gick upp för en liten spiraltrappa och hittade sin sovsal. De fyra andra pojkarna hade redan kommit dit. Han delade sovsalen tillsammans med Scorpius och tre andra pojkar som han hälsat på vid middagen, de hette Julian Floyd, Oliver Dyce och Leon Finnigan. Leon var son till Seamus Finnigan som gått i samma årskurs som Albus pappa när de gick på Hogwarts. Sovsalen var ett stort rum och längs väggarna fanns det fem himmelsängar med mörkröda sammetsdraperier. Vid fotändan av Albus himmelsäng väntade hans koffert och buren med hans uggla Ruby. Han öppnade fönstret och släppte ut Ruby, hon skulle hitta till uggleboet på egen hand. Sen stängde han fönstret och öppnade sin koffert. Han drog fram en pyjamas och bytte om, sen kröp han ner i sängen och somnade nästa direkt.
Han vaknade på morgonen därpå av att ett långt magert finner petade på honom. Det var Scorpius.
”Förlåt att jag väckte dig men de andra har redan gått till frukosten och det borde vi kanske också göra? Klockan är snart 8” Albus satt sig upp i sängen. Det tog ett tag innan han fattade vad Scorpius sagt
”Ja juste frukosten. Jag ska bara klä på mig först” Han satte på sig sin skolklädnad och Tillsammans gick de ner till frukosten. Stora salen var redan full av elever som pratade om dagens lektioner. Albus och Scorpius slog sig ned vid Rose.
”Hej!” sa hon glatt ”Sovit gott? Det har jag i alla fall gjort. Åh idag får vi våra scheman! Tycker ni inte att det ska bli spännande?” fortsatte hon entusiastiskt. Albus skrattade. Rose blev alltid så här glad när hon fick en ny tjock och tråkig bok av Hermione, Hon tyckte förstås inte att de var tråkiga men Albus hade fått låna en bok av henne en gång och han hade inte ens läst tio sidor innan han somnat. Att Rose skulle tycka att det var kul att börja plugga var inte direkt en överraskning.
”Mamma fick använda en tidvändare för att hon skulle hinna med alla sina klasser, Jag kanske ska springa och fråga professor McGonagall om jag också kan få ha en”
”Hermione gick i tredje årskursen då Rosie” Sa Albus som varit på middag hos dem den gången Hermione hade berättat om tidvändaren ”Och då läste hon alla kurser som gick att läsa. Så jag tror faktiskt inte du kommer behöva den”
”Men jag vill ju läsa alla kurser” Svarade hon och såg på honom
”Ja men du kan inte välja extrakurser förens i tredje årskursen i alla fall”
”Åh jag vet men det hade varit så bra att ha en” sa hon ledset och fortsatte att äta mackan som hon glömt bort i sin ivrighet ”Fast jag tycker fortfarande att det ska bli kul att få scheman” sa hon med munnen full. Albus åt sin frukost långsamt. De pratade om lärare. Scorpius pratade mer än vad han hade gjort dagen innan.
”La någon av er märke till den gamla kvinnan som såg ut som Professor McGonagall?” frågade han Albus och Rose. Albus nickade.
”Jag undrar om hon är lärare här?” fortsatte Scorpius
”Det tror jag. Varför skulle hon annars vara här?” svarade han med munnen full av gröt. Efter ett par minuter kom professor McGonagall gåendes och delade ut scheman. Förstaårseleverna fick även en liten karta som visade hur de såg ut på Hogwarts och hur de skulle komma till lektionerna. I en liten ruta längs ner i högra hörnet på kartan stod det ”Det finns 142 trappor på Hogwarts, De ändrar position ibland så var förisktiga med i vilken trappa ni går. Om en trappa svänger när ni står på den så var lugn och vänta tills den svänger tillbaka eller ta en annan väg. Dörrarna här på Hogwarts kan vara besvärliga så kom ihåg att alltid tala trevligt med dem så ska det inte vara något problem” 142 trappor! Så många trappor hade Albus aldrig gått i, i hela sitt liv. Han hoppades innerligt att han inte skulle behöva gå i alla och att de skulle vara vänliga och inte byta position allt för ofta. På schemat stod det att deras första lektion var dubbeltimme i förvandlingskonst med Professor Proyer, vem det nu kunde vara.
Klassrummet för förvandlingskonst var ett fyrkantigt rum med stenväggar och en öppen spis som alla andra rum på Hogwarts också hade. På väggen hängde tavlor med trollkarlar och häxor som nyfiket tittade på de nyanlända eleverna. På golvet i rummet fanns det bänkar för eleverna och längst bak i rummet var katedern, bakom den satt häxan som var så lik professor McGonagall. Albus, Rose och Scorpius slog sig ned vid tre bänkar som stod bredvid varandra.
”Hej allihopa! Välkomna till första lektionen i förvandlingskonst. Jag är Professor Proyer. Det här är mitt precis som ert första år här på Hogwarts. Min syster Professor McGonagall anställde mig som lärare här efter Professor Fullers tragiska bortgång” Sa hon ”Men nu ska vi inte deppa utan fylla våra huvud med ny kunskap! Vi ska börja med något enkelt” sedan trollad hon fram nålar som hamnande framför varje elev.
”Okej det ni ska försöka gör är att få nålen att ändra utseende. Det spelar ingen roll hur den förändras och ni behöver inte bli besvikna om den inte gör det. Förvandlingskonst är en mycket svår och invecklad form av magi och det tar tid att lära sig. Ja då börjar vi” Alla drog fram sina trollstavar och försökte få nålen att ändra form. I slutet av lektionen lyckades Albus få nålen att bli en halv liten slemmig daggmask, den andra halvan var fortfarande öglan på nålen. Han tittade strålande upp och till hans förvåning hade ingen annan lyckats förändra sin nål, inte ens Rose.
”Åh mycket duktigt. Inte trodde jag att någon skulle lyckas så här bra. Potter var det va?” sa Professor Proyer som kommit fram till honom och betraktade den lilla halvmasken som krälade över bänken.
”Ja” svarade Albus
”Väldigt bra. Tio poäng till Gryffindor!”
Efter lektionen gratulerade eleverna i Albus klass honom för poängen till elevhemmet. Alla ville hemskt gärna vinna elevhemspokalen som Professor McGonagall berättat om dagen innan. Albus, Rose och Scorpius hjälptes åt att hitta till nästa lektion. Det var dubbeltimme i trolldomshirtoria. I början av lektionen hade det varit intressant när Professorn och spöket Binns hade berättat om hur han och alla de andra spökena på Hogwarts dött. Det var storslagna berättelser om halshuggningar, ädla räddningar, drakar och så hans egen som var den minst intressanta av dem alla. Sedan hade lektionen börjat handla om den urtråkiga trollkarlen Duncan Joller som levt ett urtråkigt liv och uppfunnit en urtråkig och totalt meningslös besvärjelse. Dagen flöt på med dubbeltimmar i alla lektioner som stod på schemat. Efter lunch var det dags för dubbeltimme i örtlära med Neville Longbottom. De blev hämtade av honom vid den stora porten.
”Hej Neville!” ropade Albus och Rose i mun på varandra.
”Hej hur mår ni?” svarade Neville glatt när han kom gående emot dem.
”Vi mår bra” svarade Rose och log brett.
”Så bra, Hur är det med Lily och Hugo då?”
”Bra tror jag. Fast båda två är väldigt avundsjuka för de vill också börja här” svarade Albus och skrattade. Neville
skrattade också.
”Ja det förstår jag. James träffade jag tidigare idag när han hade örtlära, han såg också ut att må bra fast jag fick aldrig chansen att fråga”
”Ja han mår nog också bra. Fick du någon kram föresten? Mamma sa åt honom att han skulle ge dig en kram från henne och pappa men han sa att man inte kan krama lärare” Neville skrattade
”Nej någon kram fick jag inte, men du har ju på sätt och vis framfört hälsningen så du kan väl vara så snäll och hälsa tillbaka”
”Ja det ska jag göra” svarade Albus.
Neville tog med dem till ett växthus som var fullt av konstiga plantor som svajade, gnolade, sprutade gröna sörja och slogs med varandra.
”Den där” sa han och pekade på en mörkgrön planta som växte rätt upp ur jorden och var fylld med bölder ”är en Mimbulus mimbletonia, det är min favoritväxt och den är mycket sällsynt, men idag ska vi inte bry oss om den utan studera de här växterna” Neville pekade på ett bord fullt med snigelliknande svarta växter som även de var täckta av bölder ”Det här är Bubotuber, Idag ska ni få hjälpa mig med att tömma dess bölder. I bölderna finns bubotubervar. Om man späder ut bubotubervaret med vatten kan man använda det för att bota acne, vilket är en sjukdom som många av er kommer att drabbas av när ni blir lite äldre. Ni måste vara väldigt försiktiga när ni tömmer bölderna. Bubotubervaret irriterar väldigt om det outspätt kommer i kontakt med hud. Därför ska ni få de ha på er de här handskarna” Han tog fram en låda med drakskinnshandskar. Alla norpade snabbt åt sig ett par handskar och satte dem på händerna ”Då så, sätt ingång” avslutade Neville. De fick sticka hål på bölderna på sin planta och låta det gulaktiga och illaluktande varet rinna ner i en skål. Efter att alla tömt sina plantor visade Neville dem runt i växthuset och berättade om de olika plantornas egenskaper. Albus gillade örtlära. Neville var en bra lärare och han tyckte att det var intressant att höra om alla växterna.
Efter lektionen gick de tillbaka till Gryffindors sällskapsrum. De satt sig i var sin fåtölj vid brasan. Rose drog fram en bok och började läsa. Scorpius började öva på att förvandla sin nål som de fått av Professor Proyer i läxa. Eftersom Albus inte behövde öva på det drog han fram en pergamentrulle ur sin väska och började skriva ett brev till sina föräldrar.
Hej!
Det är jättebra här på Hogwarts. Jag hamnade i Gryffindor och jag är jätteglad för det. Rose hamnade också i Gryffindor och det gjorde även Scorpius Malfoy. Jag och Rose satt i samma kupé som honom på Hogwartsexpressen och vi började prata med honom. Han är väldigt snäll och vi har blivit bra kompisar. Ni behöver väl inte tala om för Ron och morfar att jag och Rose är vänner med honom? De skulle nog inte bli så glada.
Idag har vi haft våra första lektioner, Förvandlingskonst med professor McGonagalls syster professor Proyer. Vi fick försöka förvandla en nål till något annat. Jag var den enda som lyckades även om det bara var halva nålen som blev en mask. Vi hade också trolldomshistoria och örtlära. Neville bad mig föresten att hälsa er. På örtläran fick vi tömma Bubotuber. Det var ganska äckligt men jag gillar örtlära ändå. Imorgon ska vi ha våra första lektioner i försvar mot svartkonster, skötsel och vård av magiska djur, trolldryckskonst och kvastflygning. Det ska bli kul.
Jag hoppas ni mår bra. Hälsa Lily och alla de andra från mig.
/Albus
Albus kravlade ut ur sällskapsrummet och gick med hjälp av kartan till uggletornet. Där satt Ruby på en pinne och sov. Han petade försiktigt på henne och hon slog sakta upp sina små rubinröda ögon. Albus hade döpt ugglan till Ruby därför att hennes ögon påminde om rubiner. Han strök med fingrarna över hennes vita och bruna huvud. Hon nafsade honom lekfullt i fingret.
”Det här ska hem till mamma och pappa. Förstår du?” Ruby hoade som svar. Albus knöt brevet runt hennes fot och bar bort henne till det fönsterlösa fönstret. Hon kastade sig ut och han såg henne försvinna in över den förbjudna skogen.