myfanfiction

Kapitel 1: Hogwarts

Albus och Rose började tillsammans leta efter en ledig kupé. De gick längs korridoren och kikade in genom fönstren efter lediga platser. Eleverna i kupéerna såg glada ut. Vissa spelade spel och handra hoppade upp och ner i sätena i ren glädje över att få återse sina vänner, Några kramades och andra skojbrottades. Tillslut kom de fram till en ledig kupé som de gick in i. det var inte förens Albus redan hade stuvat in sin koffert på bagagehyllan som han upptäckte att de inte var ensamma. Rose hade tydligen redan upptäckt deras sällskap för hon stod och kollade på pojken med ett granskande ansiktsutryck. Längst in i hörnet närmast kupédörren satt Scorpius Malfoy son till Draco Malfoy, en man som Albus pappa inte hade tyckt skärskilt mycket om när han själv gått på Hogwarts. Scorpius stirrade tillbaka på dem med ett förvånat ansiktsuttryck. Albus visste att deras pappor inte hade kommit bra överens men det betydde väl inte att deras söner inte kunde göra det. Albus sträckte fram handen för att hälsa på pojken.  

”Hej, Jag heter Albus Potter ” Scorpius tog hans hand och var precis på väg att svara när Rose harklade sig och sa

”Är inte du Draco Malfoys son?” Scorpius släppte Albus hand och vände blicken mot Rose

”Jo det är jag. Jag heter Scorpius och du är?” sa han artigt.

”Jag är Rose Weasley” svarade hon och sträckte fram handen, Scorpius tog den. Albus antog att Rose hade tänkt samma sak som han själv gjort, för hon var lika artig tillbaka.

”Det här kommer väl bli ditt första år på Hogwarts va?” frågade Albus.

”Ja” mumlade Scorpius medan han nervöst fingrade på sin jacka ”Ditt också?”

”Ja det är mitt första år, Det är det för Rose också, vi är kusiner” svarade han. Rose nickade mot Scorpius, satt sig sen vid fönstret och tog fram en bok. Albus slog sig ner mitt imot Scorpius. Hans tankar vandrade åter igen in på sorteringshatten som James berättat om och en klump växte fram i magen på honom. Tänk om han faktiskt skulle hamna i Slytherin. Det elevhem som hade utbildat flest onda trollkarlar och dödsätare av alla elevhemmen. Fast det existerade ju förstås inte dödsätare längre men i alla fall. Vad var det hans pappa hade sagt? Att hatten inte skulle placera honom i Slytherin om han bad den att inte göra det. Hur visste hans pappa det? ”Al, om det spelar roll för dig, kommer du kunna välja Gryffindor framför Slytherin. Sorteringshatten kommer ta hänsyn till ditt val. Det gjorde den för mig” Hade han sagt. Betydde det att han skulle hamna i Gryffindor om han bara talade om för hatten att han ville det? Han hoppades det. James hade ju hamnat i Gryffindor, Hans bror, borde inte syskon hamna i samma elevhem? Fast hans mamma hade ju sagt att et inte behövde vara så och då hade hans pappa talat om för honom att hans Gudfar Sirius Black hamnade i Gryffindor medans hans andra syskon hade hamnat i Slytherin. Slytherin, usch. Rawenclaff kunde väl gå an men han ville i alla fall inte hamna i Huffelpuff för James sa att det bara gick en massa knäppisar där. Några veckor tidigare hade James berättat om de fyra elevhemmen. Att Slytherin var det elevhem som utbildat flest onda trollkarlar visste han förstås redan och att han ville hamna i Gryffindor det elevhem som hela hans familj hade tillhört en gång i tiden visste han ju också, men han hade aldrig tänkt på de andra elevhemmen. James hade berättat om en pojke som tillhörde Huffelpuff

”Jag vet inte vad han heter för jag har aldrig talat med honom . Första gången jag såg honom var på Hogwartsexpressen när jag skulle börja på Hogwarts och då stod han på huvudet på bänken i sin kupé! Jag har hört att han smugglade med sig en Böjsvans som bet Professor McGonagall i handen när hon försökte ta den ifrån honom! Tänk att få straffkommendering första dagen i skolan! Sen sitter han alltid och pillar på en silvrig kula som han säger är så värdefull att man skulle kunna få 100000 enhörningshår för den, vilket säkert är en lögn för om den nu var så värdefull varför skulle han riskera att den blev tagen av någon? Jag slår vad om att det bara är en helt vanlig kula från någon mugglaraffär” Hade James sagt och berättat ännu fler knäppa saker som pojken gjort.

Albus mage kurrade.

”Rosie? Skickade Hermione med dig något att äta? För James har mina mackor och jag har inte en susning om vart han är” sa han till sin kusin.

”Ja ett par mackor men jag tänker då inte äta dem. Godisvagnen borde komma snart och pappa gav mig två galleoner så att vi kan köpa någonting, men du kan ju alltid ta en macka om du känner för det” Svarade hon med ett flin och höll fram en ihop tryckt macka med något som såg ut som mosad tomat rinnande från sidorna

”Eh nej tack jag väntar nog på godisvagnen”

Ett par minuter senare kom en väldigt liten och gammal kvinna, med grått år ända ner till rumpan, gåendes med godisvagnen. Hon stack in huvudet i deras kupé och skrek högt vilket inte alls hade behövts eftersom de alla var knäpptysta.

”Får det lov att vara något gott att äta på?! Jag har Bertie Botts bönor i alla smaker, Chockladgrodor, Kittelkakor, Drobbols, Surrande smaskbin, Pumpapastejer och mycket mycket mer!” Albus och Rose reste sig upp och köpte något av allting som den lilla kvinnan hade på vagnen.

”Och vad vill du ha lille vän?” frågade den lilla kvinnan Scorpius som fortfarande satt tyst på sin plats i hörnet. Han tittade upp från ett exemplar av the daily prophet som han höll på att läsa

”Öh nej tack, jag vill inte ha något” svarade han med en nästan besviken blick på den överfyllda vagnen. Den lilla kvinnan vände på klacken och fortsatte genom vagnen samtidigt som hon ropade ”Vad får det lov och vara” till barnen i de andra kupéerna. Albus och Rose bytte godis med varandra. Albus gav en Chockladgroda till Rose och fick 5 Bertie Botts Bönor i alla smaker för den. Albus stoppade en böna i munnen men spottade ut den direkt

”Usch curry! Jag hatar curry!” ropade han äcklat.

”Oh kolla Albus jag fick Albus Dumbledoor på mitt trollkarlskort” sa hon och skrattade ”Pappa brukade samla på sådana här när han var liten” Sa hon och log. Albus log tillbaka och vände sig till Scorpius som fortfarande läste the daily prophet

”Vill du smaka?” Han höll fram en Chockladgroda mot Scorpius för att visa vad han menade

”Ja om jag får, men jag har inget att byta med” svarade han tyst, Det slog plötsligt Albus att Scorpius var en mycket mager pojke.

”Det gör inget, du får den” Albus sträckte fram Chockladgrodan till honom

”Är inte det är det här din pappa?” Sa Scorpius när han öppnat förpackningen och höll fram trollkarlskortet som han fått så att Albus skulle se det. På bilden log en pojke mot honom, han hade korpsvarthår, glasögon och ett blixtformat ärr i pannan. Han tog kortet och vände på det:

Harry Potter,

pojken som överlevde den dödliga förbannelsen

inte mer än två gånger. Hans föräldrar blev

mördade av den onde trollkarlen

Lord Voldemort när Harry Potter bara var 1 år

gammal. Han växte upp hos sin Moster och

Morbror, en Mugglarfamilj i Little Whinging,

Surrey, England. Han gick på Hogwarts skolan

för häxkonster och trolldom. Han mötte

Lord Voldemort 7 gånger under sin tid på

Hogwarts och den sjunde gången dödade han

Lord Voldemort, då var han endast 17 år gammal.

Idag är Harry Potter 36 år gammal och är bosatt

i byn Ottery St Catchpole med sin fru och tre barn.

”Jo det är det” svarade Albus och gav det tillbaks kortet till Scorpius ”Fast han ville egentligen inte vara med på något trollkarlskort men tillverkarna vägrade lyssna så det gjorde ett i alla fall. Det var ett år efter han dödade Lord Voldemort. Han fick en låda med Chockladgrodor och på varje trollkarlskort var det han själv. Pappa slängde alla korten men mamma tog ett när pappa inte såg för hon tyckte det var kul att han blev så arg. Fast på det kortet står det förstås inte att han är gift och har barn eftersom det var nästan 20 år sen nu” Albus log ”De som gör trollkarlskorten vägrar fortfarande att sluta tillverka dem så pappa har slutat bry sig men han äter aldrig Chockladgrodor längre” fortsatte han. Han vände på huvudet och stirrade ut genom fönstret, Solen lyste och det fans nästan inte ett enda moln på himlen. Albus kollade på de gröna kullarna som susade förbi utanför. De satt tysta en lång stund innan Rose bröt tystnaden.

”Albus? Är inte du orolig för vilket elevhem du kommer hamna i? För det är jag, mamma har sagt att det inte spelar någon roll vart jag hamnar, att alla är lika bra men jag vet att pappa skulle bli besviken om jag inte hamnade i Gryffindor även om han inte skulle säga det” mumlade hon snabbt men lågt

”Jo jag är jättenervös. Mamma och pappa säger till mig med att det inte spelar någon roll men James skulle reta ihjäl mig om jag hamnade i Slytherin eller Huffelpuff. Jag vill ju såklart hamna i Gryffindor och ärligt talat vet inte vad jag gör om det inte blir så” Sen berättade han för Rose vad hans pappa hade sagt om sorteringshatten. Scorpius hade slutat läsa tidningen och istället vänt ansiktet mot dem för att lyssna på deras samtal.

”Du då Scorpius?” Frågade Albus ”I vilket elevhem vill du hamna?”

”Eh… jag vet inte riktigt” svarade han rodnande och började åter igen pilla på sin jacka.

”Vill inte du hamna i Slytherin?” frågade Rose förvånat ”jag menar eftersom din pappa tillhörde dem?”

”Em jag vet inte” sa Scorpius igen och suckade ”alltså jag har inte tänkt skärskilt mycket på det där med elevhemmen, vi har liksom inte pratat så mycket om det hemma, så jag vet inte vart jag vill hamna, det blir väl som det blir” sa han och tittade på Albus. Han nickade och upprepade Scorpius ord

”Det blir väl som det blir” De fortsatte att prata i timmar om hur det skulle vara på Hogwarts, vad de skulle ha för lärare och Quidditch som både Albus och Scorpius var mycket intresserade av. När det började skymma sa Rose

”Ni båda borde byta om till era klädnader nu för vi är nog vid Hogsmead station snart. De båda pojkarna gjorde som Rose sagt och efter ett par minuter rullade de in på stationen. De tog ner sina koffertar och släpade ut dem ur tåget. När Albus klev ner på perrongen vimlade det av elever som försökte leta reda på vänner eller syskon. Trots att det var mörkt och man inte såg skärskilt mycket tyckte Albus att Hogsmead station var en vacker plats. Stationshuset var ett gammalt stenhus i två våningar och över spåret gick det en röd gammal bro.

”Förstaårselever hitåt!” Albus Rose och Scorpius började masa sig fram bland allt folk, snart var de framme vid den enorma halvjätten Rebus Hagrid.

”Hej Hagrid” sa Albus och Rose samtidigt

”Hej på er!” ropade han glatt ”Hur är de med er två?”

”Jo det är bra” svarade Albus

”Ja jättebra” instämde Rose glatt ”Det här är Scorpius Malfoy son till Draco… ja du vet” Hon tystnade när Hagrids blick mörknade och han blängde på Scorpius. Albus visste om att Hagrid inte var så vidare förtjust i familjen Malfoy men de hade förändrats sen Voldemort dött det hade till och med hans egen pappa erkänt, Draco Malfoy hade ju trotts allt vart han ärkefiende på Hogwarts. Albus kände att det var dags att byta samtalsämne

”Så kommer du vara lärare i skötsel och vård av magiska djur i år med?” frågade han Hagrid

”jajamensan Professor McGonagall låter mig vara lärare i år igen” Hagrid fick tillbaka sin normala färg i ansiktet ”Var har du James då?”

”Jag vet inte, jag skulle tro att han redan sitter i en vagn på väg till skolan. Vi satt inte med honom på tåget han föredrar liksom att sitta med sina vänner” svarade han och såg sig omkring för och se om han kunde se sin bror någonstans.

”Jaha då har väl alla förstaåringar samlats, så följ efter mej bara!” de börja gå fram läng en smal brant stig genom skogen. Det var så mörkt att man knappt såg någonting och Albus höll på att ramla flera gånger, han var tydligen inte den enda för man hörde hela tiden små ”aj” och ”oj förlåt det var inte meningen”. Tillslut kom det fram till en stor sjö och på andra sidan om den tornade Hogwarts upp sig med en massa tinnar och torn. I vattnet framför dem låg en massa små rodbåtar.

”det får bara vara 4 stycken i varje båt!” vrålade Hagrid då 6 personer hade försökt att klämma in sig i en båt. Två av dem hoppade genast ut igen uppenbarligen skrämda av Hagrids enorma gestallt. Albus visste att Hagrid inte var det minsta skrämmande, men han stora kropp hjälpte inte direkt till att övertyga andra om att han inte skulle vilja skada någon. Faktum var att Hagrid skulle böla i fler veckor om han bara råkat dödat en enda lite jobbig mygga.

Albus Rose och Scorpius gick tillsammans ner i en av båtarna. Alla hade nu satt sig i båtarna förutom en pojke med axellång brunt hår som fortfarande stod kvar på stranden och tittade förvirrat efter en ledig plats i någon av dem

”Här finns det en plats” ropade Rose till pojken. Han kom fram till dem och satt sig i båten.

”Är allesammans i båtarna?! Då så- FRAMÅT!” Hagrid rymde en hel båt alldeles själv. De små båtarna började glida helt av sig själva över det kolsvarta vattnet. De satt tysta i båten ett litet tag och betraktade skolan som växte sig större ju närmre de kom. Rose bröt ännu en gång tystnaden

”Hej jag heter Rose Weasley” sa hon till pojken med det axellånga håret.

”Tjena, Jag heter David Cooper” Sa han glatt och tittade frågande på Albus och Scorpius

”Jag heter Albus Potter” svarade han på den otalade frågan

”Scorpius Malfoy” sa Scorpius.

”Gud vad spännande det här kommer och bli. Jag har aldrig varit med om något sånt här förut. Jag är född snuggare, det är väl så ni kallar oss ”vanligt” folk?”

”Nej Mugglare, du är född i en Mugglarfamilj. Min mamma är född Mugglare” rättade Rose honom.

”Jaså Mugglare” sa han med ett flin ”Snacka om att jag fick en chock när brevet kom och med en uggla! Ugglorna fungerar som posten va?” De han inte svara förens Hagrid vrålade

”Ner med huvudena allesammans!” De gled igenom en mörk tunnel som hade öppnat sig i klippan på andra sidan sjön. De kom in i en slags underjordisk hamn och fick kliva av båtarna. De gick genom en gång och tillslut kom de upp på gräset framför skolan. De gick upp för en trappa som ledde till entrén. Det var en jättestor port av ek. Den öppnades och där innanför stod Minerva McGonagall rektor på Hogwarts och även elevhemsföreståndare för Gryffindor. Albus hade träffat henne förr. Hon hade varit på James, hans eget och Lilys dop, de kom han förstås inte ihåg men han hade träffat henne vid andra tillfällen också t.ex. på middagar med den resterande delen av Fenixorden som både hans och Roses mamma och pappa var medlemmar i.

”Välkomna till Hogwarts allihop, Jag är professor McGonagall, var vänliga och följ med här” sa hon så fort dörren öppnats. Alla skyndade efter henne. De gick genom den enorma hallen, taket var så högt att man inte ens kunde se det och alla väggar var översållade med tavlor som tittade ner på dem. De passerade en stor ekdörr som stod på glänt. Där innanför satt hundratals elever och pratade glatt med varandra.

För att vara så gammal var professor McGonagall förvånansvärt snabb i benen tänkte Albus. Förstaårseleverna fick tillsammans klämma in sig i ett litet rum en bit bort i hallen.

”Ni ska snart få komma in i stora salen där var och en kommer att sorteras in i något av de fyra elevhemmen, Gryffindor, Rawenclaw, Huffelpuff och Slytherin. Ni kommer ha lektioner med de övriga i ert elevhem, Ni kommer sova i elevhemmets sovsalar och ni kommer tillbringa er lediga tid i elevhemmets sällskapsrum. Det Elevhem ni tilldelas kommer vara som en familj för er under de sju år ni förhoppningsvis kommer att tillbringa här på Hogwarts. Under tiden ni är här kan ni vinna poäng till ert elevhem, men man kan också förlora poäng om man bryter mot skolreglerna. I slutet av varje år kommer det elevhem med mest poäng vinna elevhemspokalen vilket är en mycket stor ära. Sorteringshatten kommer vara redo om ett par minuter och när ni tilldelats ert elevhem går ni till elevhemmets bord och sätter er. Ceremonin kommer att äga rum inför resten av Hogwarts elever så jag tycker att ni alla ska göra vad ni kan för att snygga till er. Jag kommer tillbaka och hämtar er när vi är redo” Sa Professor McGonagall och gick raskt ut ur rummet och lämnade förstaårseleverna ensamma.

”Sorteringshatten? Vad är det för något?” Frågade David, Albus

”Det är en urgammal häxhatt som man få sätta på sig och den talar om vilket elevhem du ska tillhöra” svarade Albus och klumpen i magen återvände. Alla pratade om vilket elevhem de skulle bli tilldelade. Albus hörde hur en flicka berättade för sin vän om vad som hade hänt hennes bror ”Sorteringshatten vägrade att placera honom i något av elevhemmen så till slut fick Professor McGonagall välja ett elevhem åt honom istället” Tänk om hatten skulle vägrade placera honom i något av elevhemmen. Då skulle minsann James reta honom ännu mer om han hamnade i Slytherin eller Huffelpuff. Dörren flög upp och in kom Professor McGonagall

”Då så allesammans nu är det dags, ställ upp er i ett led och följ efter mig” alla ställde sig i en prydlig rad och följde snabbt efter. Rose gick före honom och bakom honom gick Scorpius. De kom in i stora salen. Alla de andra eleverna satt redan vid sina elevhemsbord och stirrade på alla förstaårselever som kom in. Albus tittade sig omkring i rummet. Om inte James hade berättat för honom om de förtrollade taket hade han trott att det inte fanns något tak över huvud taget. Det såg precis ut som himlen utanför hade gjort, svart med tusentals små glittrande stjärnor. Rummet var upplyst av hundratalstals ljus som svävade i taket. På golvet stod fyra långa bord uppställa parallellt med varandra. På ena väggen hängde fem banderoller, den i mitten föreställde Hogwarts vapen och på de två vid sidan av den var det Huffelpuffs grävling och Rawenclaws örn och på de andra två var det Gryffindors lejon och Slytherins orm. De gick raskt fram mellan två av de långa borden så att de hamnande nedanför lärarnas bord som stod uppställt på tvären på en upphöjning så att de kunde titta ner på eleverna. Professor McGonagall trollade genast fram en fyrbent pall som hon ställde framför förstaårseleverna. Sorteringshatten ställde hon uppe på pallen. Hatten var förförligt smutsig och ihop lappad på många ställen. Sedan ryckte hatten till och en reva formad som en mun öppnades vid brättet på hatten och den började sjunga. Albus lyssnade bara med ett halvt öra och uppfattade enstaka ord som vänskap, klok, vacker och tankar. Han såg sig omkring i salen och vid Gryffindorbordet fick han syn på hans kusin Victoire, dotter till hans morbror Bill, Victoire som James sett kyssa Teddy på Kings Cross. Victoire tittade på honom och log sedan vände hon ansiktet mot Rose som också fångat hennes blick. Han såg flera av sina kusiner sitta vid Gryffindorbordet, Fred vinkade glatt och det gjorde Lucy med. Albus svepte med blicken längs bordet och fick syn på James som mimade ordet Slytherin. Klumpen son han hade i magen växte och blev ännu större. Sorteringshatten slutade att sjunga och Professor McGonagall började ropa upp namn från en lista

”Jennifer Rosalina Adkins!” Flickan vars namn var Jennifer gick snabbt upp och satte sig på pallen, Professor McGonagall sa åt henne att sätta på sig hatten.

”Rawenclaw!” skrek den och Jennifer satte ner hatten på pallen igen och gick och satte sig hos det bord som tjoade och klappade händerna.

”Velora Isabelle Allred!” Velora gjorde samma sak som Jennifer gjort

”Huffelpuff!” skrek hatten och Huffelpuffbordet började klappa händerna. Killar och tjejer ropades upp på rad, efter en liten stund ropade McGonagall

”Scorpius Hyperion Malfoy!” Scorpius gick fram och satt på sig hatten. Han såg nervös ut, även om Albus inte kunde se hans ögon, kunde han se det. Det tog längre tid för hatten att bestämma sig den här gången än det hade gjort tidigare men tillslut ropade den

”Gryffindor!” Flera från Gryffindorbordet blev så förvånade att de glömde bort att klappa händerna. Albus gapade, han hade varit säker på att Scorpius skulle ha hamnat i Slytherin. Gryffindorarna hämtade sig och började jubla och klappa händer och Scorpius gick osäkert fram till bordet och slog sig ner. Efter ännu fler namn på lista var det Roses tur

”Rose Nymphadora Weasley” Hon gav Albus en hastig blick innan hon började gå mot sorteringshatten. On slog sig ner på pallen och drog på sig hatten. Albus kunde inte låta bli att le, hon såg så löjlig ut i den alldeles förstora hatten.

”Gryffindor!” skrek hatten och den här gången glömde Gryffindorarna inte bort att jubla. Efter vad som kändes som en evighet ropade professor McGonagall upp hans namn

”Albus Severus Potter!” klumpen i magen växte ännu mer och benen kändes som bly när han gick fram till hatten. Alla stirrade på honom. Professor McGonagall gav honom en diskret blinkning när han passerade henne. Han satte dig ner på pallen och la hatten på huvudet. Den var så stor att den gled ner över näsan på honom och det enda han såg var hattens insida.

”Åh den berömde Harry Potters andre son” mumlade hatten så lågt att bara han själv kunde höra det ”Du är väldigt fin i huvud precis som din far om jag får lov att säga så, Ja du skulle sannerligen passa in i… Gryffindor!” ropade hatten högt. Gryffindorarna började jubla och klappa händerna. Albus hade inte behövt be hatten om att bli placerad i Gryffindor den hade gjort det i alla fall. Klumpen försvann och ersattes av lycka.